Jakob Henriksson

Blev 84 år.

Äktenskap med Katarina Helena Silverplats (1864 - 1954)

Noteringar

Jakob Henriksson
född 22/1 1860 i Risträsk efter föräldrarna Hendrik Olofsson född 1800 i Svedjan och gift med Anna Nilsdotter född 1817 i Lansjärv, men boende i Risträsk.

Jakob gifte sig 16/11 1883 med Katarina (senare kallad Kajsa) Helena Silverplats född 3/3 1864 från Ertsjärv. I giftet med Kajsa, som fått del av hemmanet nr 1 av sina föräldrar, blev Jakob hemmansägare och bonde över ca 280 hektar mark alltifrån skog, betesmarker, vatten och inägor.

Efter giftermålet med Kajsa byggde Jakob ett hus vid stranden av Ertsjärvsjön - där för övrigt alla byahusen fanns vid den tiden. Man kan förmoda att huset blev för trångt då Jakob flyttade upp huset till nytt gårdsställe på plats som är idag. Detta hände då mor Sofia var ett lindebarn - troligen 1896 - 1897. Bostaden var så till ca 1936 då nytt hus byggdes på samma plats men i en annan planform; 1½ plan. Under åren före 1936 fabricerade Jakob ett sommarhus och en mindre byggnad, som låg helt nära 1½ - plans huset och som kom att bli deras bostad under resten av deras levnad. Under senare delen av 1910-talet skiftades fastigheten i två lika delar till vardera sönerna Nils Henrik och Johan som kom att heta Ertsjärv 1:7, respektive Ertsjärv 1:17.

Några viktigare händelser och fakta om personen Jakob:

Det sägs att Jakob var en mycket ärlig och rättskaffens man med mycket god arbetsvilja och fyndighet att klara sina arbetsuppgifter. Han månade om sin familj och utsagorna från barnen har varit samstämmiga att "de aldrig behövde vara hungrande". Han var en mycket god byggnadskunnig person som enligt hustrun fått vitsorden."Han byggde 12 lador och flera hus på tomten och hjälpte till överallt". Bl. annat var han med om att bygga kyrkan i Pålkem. Sedermera var han med om att lyfta upp (höja) mangårdsbyggnaden i Mitjil, Yttre Lansjärv år 1914. Byggnaden var grundlagd s.k. mullbänk och var i färd att ruttna ned. Den konstruktion som då gjordes med höjning av den mer än 20 m långa byggnaden och med perfekt granitstenfot vittnar om gediget arbete. Det har berättats att Jakob hade stor del i det avancerade uppdraget som än kan beskådas idag trots att byggnaden tagits ur bruk. Det berättas även att Jakob tog till vara vad naturen gav såsom naturliga konstruktioner som kunde användas vid bl.a. båtbyggeri. Han var en renommerad båtbyggare vartill fordrades anlag att använda rätt material för båtens hållbarhet och lättgång i vatten. Det berättas att han hade ett båtbyggaruppdrag i Bönträsk och de hade svårigheter att finna lämpligt material till båtkölen vilket är en grannlaga uppgift att klara. Under färden till Bönträsk hade han ögonen med sig och hittade en lämplig köldel tog den på sin ryggsäck och presenterade den för sin förvånade uppdragsgivare. Naturen kom att vara hans hjälpare.

Våra föräldrar Lars Petter och Sofia anlitade Jakob att bygga deras första egna hus där det fortfarande står på en backe med utsikt ner mot Skolan, fädernegården Olmitia och med kontroll över all trafik som går. Efter nya vägen som tillkom vid c:a 1944. Platsen var väl vald i och med att den kom att bli central i förhållande till gamla o nya vägen samt byvägen - en samhällelig framsynt placering. Huset byggdes färdigt 1922 till födseln av första pojkbarnet Konrad. Jakob hade som medhjälpare bl.a. Peit Oskar som var lättsam, humoristisk, slagfärdig, pratsam (kanske något slarvig). Det kan tänkas att många skrattsalvor avlossades under byggnadstiden. Peit Oskar var en legendar i vår familj. Broder Olle var en stor dyrkare av samarbete med Peit Oskar. De syntes ofta gå hack i häl mellan Galaset och Bönings (Galaset var Peit Oskars namn på Garaget som var hans käraste arbetsplats och Bönings var hans bostad) - två dåtidens idoler - den ena något smutsigare än den betydligt yngre.

Prestationstävlingsanda förekom även på den tiden. Det berättas att Jakob och Peit Oskar tävlade om vem som var snabbast att lägga golv i kamrarna, som till ytan är lika stora. Det förtäljes ej vem som vann - kanske ett gapskratt igen. Planlösningen för huset var enkel och funktionell; ett stort kvadratiskt kök med murstock och spis tvärsemot ingången och i bortre vänstra hörnet. Två parallella långsmala kamrar i bredd med varandra och båda dörrarna vettande mot köket. Dessutom fanns möjlighet till en tillbyggnad som snart kom till stånd för att bereda plats för butiksverksamhet.

Jakobs båda söner Nils Henrik och Johan fick tidigt vara ute med sin far i skogen som en introduktion i kommande ansvarsuppgifter. Det har även berättats att Jakob sysslade med fågelfångst på höstarna för eget bruk och även till avsalu. Mor Sofia har berättat för oss hur
hon var tillsammans med fadern Jakob och gillrade fångstanordningar; fallstockar med trampsticka, flakar med giller etc. Jakob uttryckte sin förvåning och beundran över mor Sofias handlag och kunnande i jakt och fiskeangelägenheter med yttrandet "du borde ha varit en pojke". Viltet såldes som regel till uppköpare i Gällivare.

Jakob hade sin fasta trosinställning allt från ungdomen och var en rättskaffens person . Under de senare åren av sin levnad genomgick han en del kriser som fördjupade hans tankar om tvivelsmål i sina uppfattningar om tro och varande. Kanske var detta ett resultat av någon enskild händelse i närområdet eller det kan även ha sin bakgrund i en trolig sjukdomsbild inom manliga funktionen.

Mer om skiftesdelning i rapport om Kajsa.

Personhistoria