Katarina Helena Silverplats

Blev 90 år.

Äktenskap med Jakob Henriksson (1860 - 1944)

Noteringar

Katarina Helena Jakobsson – ”Erts Kajsa”
Född den 3/3 1864 efter föräldrarna Nils Petter Silfverplats och hans hustru Britta
Katarina Olsdotter i Ertsjärv.

Hon var till åldern nummer två i barnaskaran. Äldst var Britta Sofia, sedan kom Katarina Helena som vi allmänt kallade Kajsa, sedan kom enda brodern Nils Olof, systrarna Maria Magdalena, Kristina Mathilda och Johanna Karolina. Den sistnämnda avled redan vid drygt ett års ålder.

Fadern till Kajsa, Nils Petter, avled 25/2 1880, varvid upprättades bouppteckning och fördelades litet kontanter sålunda att modern fick 750 kr - och vartdera barnet erhöll 150 kr Förmyndare för barnen tills de gift sig eller uppnått vuxen ålder åtog sig modern att vara.

Fästfolket Jakob Henriksson och Kristina Helena Silfverplats gjorde avtal om köp av halva fastigheten Ertsjärv 1 till en areal av 5/64 mantal den 27/8 1883 . Köpet genomfördes innan de gifte sig 16/11 1883 . Då var Jakob 23 år och Kajsa 19år. Någon månad senare, 21/2 1884, utsågs Jakob Henriksson av Häradsrätten att vara förmyndare för avlidna N.P. Silfverplats omyndiga barn. Däribland var Kajsa samtidigt som hon tillsammans med Jakob förvärvat halva stamhemmanet.

Kostnaden för inlösen av halva hemmanet var 1 400 kr - vilken summa skulle inbetalas
till en skuld som dödsboet hade till Bergman & Hummel, ett företag som köpt upp
mycket fastigheter och skog i de Norrländska områdena.

Kajsa var en rekorderlig kvinna, som tillsammans med sin Jakob fick kämpa hårt för existensen och samtidigt kommit att stå till svars för en nära släktings fadäser.

Hennes närmare funderingar har kommit i uttryck när hon vid 90- års ålder intervjuades av prästen Sigvard Olofsson på ett inspelat ljudband där bl.a. sades:

Hennes uppväxt var mycket fattig och krävande . De hade dåligt med skodon och fick frysa då deras mamma var dålig på att sticka strumpor. När de gick i snön fick de nariga fötter s.k. kråkhacka. Sedan giftet inträffade med Jakob hade hon enbart goda omdömen om honom. Han var omtänksam, mycket arbetsivrig, fiskade, jagade, en ypperlig båtbyggare, nätlagare. De hade laxpata i Bönälven vid Kvarnforsen i närheten av Vänsjärv och en pata vid övre forsen, troligen intill nuvarande landsvägen. De fick lax, storsik, gädda och id. Under intervjun kunde hon meddela att dottern Skavheds Jenny hade under dagen cyklat från Lansjärv och därvid varit och nätfiskat i Mellanträsket och fått mycket fisk - det sades att det var 14 idar. Hon relaterade även från dåtiden då bl.a. karlarna skjutit en stor älg, som gav kött för lång tid och att det var bra med blod. Det gällde att nyttja alla detaljer i fångsten. Hon berättade hur Jakob tillverkade en orrbulvan så att de lockade till sig spelorrar på vårisen och kunde därmed skjuta orrar på lämpligt håll.

Bandinspelningen gjordes sommaren 1954. I december samma år avled Kajsa
I en ålder av 90 år. Jakob avled 1948.

Slutomdömet om denna föredömliga person är svår att beskriva men med den värme, kärlek, rättvisepatos hon spred omkring sig är det för oss arvingar ett sant nöje att ha upplevt henne och i den mån det går att efterlikna henne.

Personhistoria